Det hebreiska alfabetet (alef bet) används för att skriva på hebreiska & jiddisch och skrivs från höger till vänster. Det har 22 bokstäver
och är en ”abjad" dvs en konsonantskrift. Utöver dessa 22 bokstäver finns även 15 st ”niqqud" som är diakritiska tecken som används för att skriva vokaler.

Niqqud används främst i religiösa sammanhang som i heliga skrifter eller för studier av hebreiska. Vanligtvis används inte niqqud i vardagliga sammanhang utan läsaren förväntas artikulera vokalen automatiskt.

Ordet Shalom
med niqqud: שָׁלוֹם
utan niqqud: שלומ

Alla bokstäverna förutom alef( א ) och ayin( ע ) uttalas som första bokstaven i dess namn. Till exempel uttalas dalet( ד ) som ett svenskt "d". Alef och ayin används när ett ord börjar med
en vokal eller har dubbla vokaler. För att skriva vokalen används dessa tecken samt niqqud.

Vissa bokstäver har två uttal och markeras då med en prick (dagesh). Bokstäver med dagesh uttalas ”hårt” (klusilt) och utan uttalas mjukt (frikativt). Bokstaven bet uttalas till exempel som antingen b( בּ ) eller v( ב ). På bokstaven shin ( ש ) används en niqqud för båda uttalen "ʃ"( שׁ ) & "s" ( שׂ ) ovanför bokstaven. Fem av alfabetets bokstäver ser annorlunda ut om de skrivs i slutet av ett ord (på hebreiska "sofit"), till exempel bokstaven kaf ( ךּ/ כּ ). Alfabetet har inget skiftläge, dvs det skiljer inte på gemener och versaler.